tisdag 19 februari 2013

Gym

Löpträning ger endorfiner i mängder. Det gör inte gym!
 
 
Så kunde jag sluta detta blogginlägg för det är den sorgliga sanningen om min träningslusta för gymmet. Men nu är det ju så att jag har en PT som "tvingar" mig att gå på gymmet och säger att det är bra för mig. Jag tror nog i och för sig att hon har rätt.... tyvärr.
 
I helgen hängde jag på maken till hans gym och skulle försöka hitta motsvarande maskiner som jag körde med min PT. Jag tänker att det är lättare att inte komma undan om man har någon som släpar med mig till gymmet eftersom jag tycker det är pest. Om det var tråkigt med PTn var det inget mot detta.... Ett "riktigt" gym har ju inte så många "färdiga" maskiner utan där får du jobba mer med vikter. Så var ju fallet på detta gym och det passar inte mig egentligen. Det ska vara smidigt och inte en massa bärande av vikter hit och dit. Men du är det ju så att jag har bestämt mig för att bli bra i ryggen och då finns det inte några genvägar. Det är bara att köra på! Ibland är det bra att vara envis om man bara använder det till rätt saker. Så - jag lyfte de förbannade vikterna mellan maskinerna och körde på. Till slut hade jag kommit över den s k arg-fasen och njöt lite till och med. Maken var också nöjd eftersom jag fick fråga honom och han fick hjälpa mig med några maskiner som jag överhuvudtaget inte förstod mig på. För på ett "riktigt" gym finns det ju inga instruktioner på maskinerna, då kan man ju redan. (så dumt, så dumt). Maken är ju en riktig man som behöver känna sig lite duktig ibland och gud förbjude om man glömmer säga det. Det gjorde jag inte - åh vad han är duktig. (Oh the irony!) Men i alla fall... jag tog mig igenom allt som jag kom ihåg att jag skulle göra och hade till slut bara en maskin kvar. Som inte fanns. Då sjönk modet lite igen... Magen skulle få sitt och enda lösningen jag kom fram till, efter att ha suttit i en maskin som tränade magen fast omvänt typ, var i alla fall att göra sit-ups på pilatesboll. Det funkade också.
 
Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och bokat in mig på ett pass med en tjej som jobbar på det aktuella "riktiga" gymmet så hon får visa mig vad jag ska göra för motsvarande övningar till det jag fått av min PT. -"Jättegärna!" gjorde hon det, sa hon. Herregud.... Tänk om jag hade en liten uns av den där hurtiga inställningen till gym. Då hade detta varit a piece of cake!

torsdag 14 februari 2013

Träningsupplägg

Å så var vi äntligen igång med träningen då, min PT och jag. Ett upplägg för löpningsträning fick jag ju redan förra veckan och är alltså redan inne på vecka 2 av 10 som detta omfattar. Ett mål har jag ju satt upp, såklart, och jag ska banne mig klara det! Gärna innan dessa 10 veckor passerat.

Vi träffades även denna måndag på gymet och gick en genomgång av alla maskiner jag ska ta mig an. Alltså... det är ångest för mig! Jag hatar det! Men min ryggvärk är inte nådig och tabletter är inte lösningen. Det kan ju vara det tillfälligt, men inte för alltid! Jag bara vägrar! Av hela mitt liv är dessa månader av kämpande på gym och löpband samt i skogen ingenting! Sedan kan jag ju inte lägga löparskorna och hantlarna på hyllan men det kanske inte behöver vara så intensivt. Och det kanske kan blandas upp med roliga gladtränings-pass.... förhoppningsvis.

I alla fall... vi satte igång på gymet, med den gå-så-jäkla-fort-du-kan-farten igen. Inte lika kämpigt denna dagen - framsteg redan! Sedan hade PTn gjort ett upplägg med vad hon trodde kunde vara lagom för mig att lyfta/dra/sänka. Lite höjning av självförtroendet när vi fick lägga på 2/3 av vad hon trodde vad det gällde benen. Ha!

Nu är det i alla fall så att det blir löparpass 3 ggr/vecka och 2 ggr styrketräning/vecka. Det är bara att bita i det sura äpplet. Har man varit soffpotatis så här länge och struntat i att ta hand om sig, då kommer det surt efter! Men - jag är fortfarande lika taggad och har inte känt för en enda dag att jag vill hoppa över träningen. Den dagen lär väl också komma, men det tar vi då.

torsdag 7 februari 2013

Inspireras och inspirera

Det är alltid mycket prat om dieter och träning så här års och så även på min arbetsplats. Nu är jag väldigt taggad till träning och känner mig verkligen motiverad att äta rätt för att orka. Det är dock inte alla som är i denna fas just nu, även om de flesta är det. Men, igår på lunchen, när jag berättade om Tigern bland annat (Grrrr.... ha ha!) så kom vi att prata om att det inte finns några ursäkter för att inte träna. Är man inte motiverad att träna och äta rätt så har man en miljon ursäkter för att detta inte fungerar, jag är i alla fall sån...
En av oss kollegor är inne i en svacka och då vi satt och pratade så kom den ena ursäkten efter den andra från henne. Vi hade lösningar på alla problem och ursäkter hon hade och det slutade med att vi återgick till våra arbeten utan att ha kommit med någon inspiration till henne. Trodde vi! På kvällen dammade hon av sin cross trainer och körde loss i 50 minuter.
 
Vilken känsla att få ha inspirerat till detta!

Första PT-träningen

Sådär ja - då var vi igång! Jag träffade min PT för första gången i måndags på gymet. Vi gick igenom vad jag hade för mål och vad jag ville få ut av detta. Sedan, eftersom vi var ombytta och ändå var på ett gym, så skulle vi bara köra ett litet enkelt pass. Jodå... enkelt var det... inte!

Den lilla nätta superdupertränade PT:n hoppade upp på löpbandet och skulle värma upp genom att "gå". Alla har vi olika uppfattning om det och för mig var det mer av en vi-låtsas-att-vi-är-med-i-en-gång-tävling-snabbt. Sedan släpar hon in mig i gruppträningsrummet för att ge kroppen en liten genomkörare, vi är ju som sagt ändå ombytta. Sit-ups med high-five mellan varje, rygglyft med liten hantel, upp o ner på bräda med en vikt (som om min egen inte vore nog!) och så vidare. Behöver jag ens nämna att träningsvärken i  magen är total?! Galet...

Nu så har i alla fall upplägg för löparpass, styrkeövningar och ryggövningar landat i min inkorg. Hujeda mig... En av övningarna fick mig att fullständigt lägga mig över skrivbordet på jobbet och ASGARVA. Den heter Tigern och innebär att man tar ett gummiband, en ände i varje hand och mitten på bandet mellan tänderna. Sedan ska man sakta vrida huvudet fram och tillbaka för att stärka nacken. Antar att det är därför i alla fall och jag hoppas att den är för jäkla effektiv. Jag var tvungen att fråga om den var avsedd för att bara göras hemma... instängd i ett rum... ensam. Fick bara ett GRRRR! till svar. Jahopp.... Inte fasen gör jag den i gymet i alla fall.

Men jag är jäklar i mig taggad till tänderna och nu ska här tränas så att ryggvärken försvinner!


 
Grrrrr.............

tisdag 5 februari 2013

Köksrenovering

Hujeda mig... bara ordet köksrenovering gör mig trött! Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle vara så jobbigt att renovera kök - och vi har ju inte ens gjort det själva! Eller ja, min käre M har ju målat för det är liksom hans grej. Men, att riva det gamla eländet... puh! Och allt rensande! Puuust! Men nu är det klart och det är en obeskrivlig känsla faktist! Fräsht, välplanerat och lättstädat kök. Bästa!
 
 
Kan man vara kär i ett kök? I så fall är jag det!


måndag 4 februari 2013

Nytt år - nya möjligheter!

Som så många andra känner jag att med nytt år kommer nya möjligheter - nu jäklar! Men denna gång har jag något som jag hoppas kommer fungera på riktigt! Det handlar om träning och kost, absolut. Det är ju det som gör att jag mår så bra, det vet jag ju egentligen. Och det låter så enkelt det där, träna och ät rätt. Hur svårt kan det vara? Jo, tydligen vääääldans svårt med kids, aktiviteter, matlagning (hm, ja, maken lagar maten för det mesta), städ, tvätt och så arbetet. Det sista tar så mycket av min tid! För mycket, men jag skulle inte byta bort det för allt i världen! Jag älskar mitt jobb!
 
Så... för att återgå nu till det som var det jag ville få sagt... (bla bla bla)... Det som är skillnaden detta år är att jag har en PT! En mycket bra sådan! Hon har lovat att hon ska tvinga mig till gymmet och att hon ska jaga mig med blåslampan på joggingrundan i skogen! Hemskt kanske du tänker? Nej, alldeles underbart! Så skönt att äntligen har någon som vet om jag skulle fuska, som jag är bra på buy the way... ;) Och nu skriver jag om det här - ännu fler som ser om jag skulle fuska! Ha! Rätt åt mig!
 
 
Så nu har jag laddat några veckor in på nya året, med köksrenovering, och nu är det äntligen dags. I eftermiddag kör vi första passet och jag kan knappast vänta!
 
 
Så - detta är min inspiration nu - och jag kan knappast vänta! Sol, värme, bara ben och joggingrundor i skogen!

Slutet på myset

Så blev det så till slut att min fina B slutade vara medryttare på gulliga Saffier... Jättetrist men ett tvång denna gång! Han mådde inte riktigt bra, förmodligen spatt och prognosen för bättring var inte säker. Det gjorde att han förmodligen hade lite ont i ryggen den där gången när B skulle rida honom utan sadel, eftersom sadeln gjort honom sned i ryggen. Ond rygg, bakskygg och en lätt B var ingen bra kombination... Jag har sett båda mina tjejer ramla av hästar men denna gången var den värsta! Hon FLÖG av, långt och landade med en dov smäll. Vi vet inte säkert men kanske svimmade hon av en kort stund, innan vi hann fram till henne. Efter detta blev hon såklart rädd, men hoppade upp igen även om vi inte riktigt "vann" kampen den dagen. Med detta i ryggsäcken och med Saffiers problem så valde vi, i samråd med ägarna, att avsluta vårt medryttarskap. Verkligen jättetrist!



Så, eftersom de varit så mysiga och Saffier är en trevlig häst så ville vi såklart tacka dem ordentligt. Vi har ju haft så mysigt de där dagarna i stallet, verligen!
 




Han njuter verkligen av att man pysslar med honom. B gjorde en jättefin fläta i manen, låååång man. Han står nästan och sover, gulleplutten!



 
Gulliga fina lilla Saffier!