... ja vad kan det vara?
Jo - Cancer! Fy fan för det! Inom loppet av bara några veckor har jag fått reda på att en av mina vänner drabbats av livmoderscancer och en kollega av någon form av myelom. Vidriga vidriga sjukdom!
Vänninan, 35 år gammal, gick på sin första cellgiftsbehandling i måndags. Samma dag som vi på arbetet fick reda på vad det faktiskt var med kollegan som blivit överdrivet dålig av sitt diskbråck...
Hela veckan har mina tankar upptagits av detta och energin tryter trots allt lite. Det hela kanske förvärras av att det är kollegan som sitter vägg-i-vägg med mig annars. Man påminns om hur tomt det är. Jag saknar det där gastandet mellan rummen - "Eeeeeeeeeeeliiiiiiin!" och jag som svarar "Jaaaa-aaaaaa?". Det är lite hjärtligt på något sätt. Visst, det skulle ju lika gärna kunna varit så att han var på semester men nu vet jag ju att det inte är så och det blir så mycket mer påtagligt då
Man tänker på hur hemkt de har det, hur mycket tankarna måste snurra för dem, hur deras familjer mår, hur livet så snabbt kan förändras. Att jag och min familj får vara friska är en ynnest - det viktigaste av allt i livet! Är man bara frisk betyder egentligen allt annat ingen roll!
Så jag säger som Ung Cancer de sammanfattar det så himla bra och enkelt så att alla förstår. Det är så vädigt väldigt sant - Fuck Cancer!
Det känns väääääldigt bra att jag deltar i Spin of Hope 23/3, som ju är en insamling till Cancerfonden. Forskningen måste fortgå - annars finns ingen chans att vi kan bota alla som drabbas. Så - träning till förmån för detta ändamål måste väl vara den bästa träningsformen någonsin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här så blir jag glad! ♥