tisdag 30 april 2013

Sköna maj - kom då!

Bläddrade igenom min blogg lite snabbt och inser en sak - jag skriver bara om träning och alkohol! Om man tittar på bilderna i alla fall....

Fy vad hemskt! Fast det är ju ändå livets glädjeämnen på något sätt, i alla fall för mig, så det är inte så konstigt kanske. Vin och löpning... he he - vilken kombo! Men faktiskt så är det ju så att det är för att alkoholen, vinet, oftas intas tillsammans med vänner som jag håller kär. Och det är ju där den där översociala personen kommer in....

Men det är så trist att skriva om det som är jobbigt och tungt. Fast ibland behövs det också så klart. Det kanske jag får ur mig ändå nuförtiden inser jag. Kanske genom träningen...

I alla fall, eftersom mitt lilla troll var krasslig igår fick hon vara hemma en dag från skolan. Det skulle ju visa sig att hon egentligen var alldeles för frisk för det, men det är en annan historia. Så jag tog mig inte till jobbet förrän på eftermiddagen då jag hade ett möte. Eftersom det fortfarande råder parkeringskaos fick jag snällt ta bussen. Latmasken i mig orkade bara inte pumpa cykeldäcken... Exakt hur lat får man bli? Så när mötet var slut hade jag ju såklart precis missat en buss hem. Då chockade jag mig själv lite genom att bestämma mig för att promenera hem. Bara så där! Har aldrig någonsin hänt förut! Nej, då skulle det planeras och gympadojjorna skulle med och så vidare. Men nu tänkte jag att, vad fasen, hur långt är det? Drygt 5 km - det är väl bara att gå!

Och när jag väl bestämt mig för det, pluggat in lurarna i öronen och börjat gå så kom jag på att jag måste maxa tiden jag får för mig själv. Så jag ringde min vän, som har cancer. Så skönt att få promenera och bara prata utan att bli störd av någon. Bara gå, och mala på om allt och inget. Och hon blev glad att jag ringde? Såklart. Alla behandlingar är avslutade och nu är det bara att vänta och se, om det har lyckats. Det där måste vara något av det hemskaste, att bara vänta.......... Jag vet inte om jag skulle stå ut. Det måste man ju, men det känns helt fruktansvärt omänskligt att behöva gå och bara vänta efter allt som man varit igenom. Att gå från att vara i sjukvårdens omhuldande famn varje dag i flera veckor till att vara själv hemma, dag ut och dag in, med en väntan som man inte kan göra något åt. Inte ett endaste dugg! Och i den väntan dessutom inte veta om det gick vägen eller inte.

Så.

Jag värdesätter mitt friska liv extra högt idag och tänker njuta av att få umgås med fina vänner ikväll då de kommer hela familjen för att fira Valborgsmässoafton hos oss.


Sköna maj, du kan gärna komma nu!

måndag 29 april 2013

Att nå ett mål

Inför helgen som var fanns inget inplanerat i vår kalender. Det är så skönt att ha det så ibland, även om jag är lite översocial om man frågar en del. Men det är så skönt att inte ha något inplanerat, att de måsten som ändå finns kan göras i den takt och ordning man vill. Jag menar, städ och tvätt gör sig inte självt riktigt. Men det kan vara helt ok att göra det, bara jag inte är tvingad att göra det i en viss ordning. Ja, det kanske låter konstigt men jag funkar så. I alla fall vad det gäller hemmasysslor. Och det finns ju en del av den varan om man säger så, men 2 barn och nästan 3 (dvs en make). :)

Så, jag inledde med en skön och slapp fredagskväll med många koppar te och ingen alkohol. Tänkte, att om jag nu partajat så mycket de senaste helgerna så kan jag ju faktiskt låta bli fredagsglaset. Och det gick ju hur bra som helst! En film, lite makemys i soffan och varmt gott te.

Efter denna fredagskväll sover man gott! Och vaknar hungrig! Så jag gjorde frukost med omsorg ganska direkt, eftersom ett löppass stod på schemat. Jag kan inte äta precis innan jag ska springa och morgonlöpning är inte min grej heller. Så lite sakta satte jag på en maskin tvätt och lufsade runt, plockade fram träningskläder och började ladda så smått. Jag måste liksom intala mig själv att det är roligt att träna på morgonen, peppa mig själv. Så efter ett par timmar och några tvättmaskiner senare snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Jag är fruktansvärt stel på förmiddagen så jag tog en längre uppvärmningspromenad än jag brukar, den tog nu 15 minuter. Sen på't bara! När jag sprungit 15 minuter så säger Runkeeper i mitt öra att jag sprungit 2,5 km. Då räknar jag snabbt ut att jo, det är möjligt att springa milen på en timme om jag börjat så bra. Det är ju så jag fungerar, att efter ca 5-6 km så lossnar det och jag kan springa fort. Har jag då klarat 2,5 på 15 minuter så ska det ju gå... rent teoretiskt i alla fall. Och det gjorde det! När jag fick rapporten i örat att jag flera ggr hade en pace på 4 minuter/km så trodde jag inte det var sant! Jag flög fram (ja ja, det kändes så!) och när jag fick rapporten på 50 minuter så insåg jag att det skulle verkligen gå - jag har klarat mitt mål att springa en mil på under en timme! Och detta en hel månad innan utsatt datum! Jag hoppade av lycka när jag kom hem, trots stumma ben! Så gaaaaaaalet glad!!!!

Det firade jag genom att byta ut vattenflaskan mot bubbel på kvällen! Att detta kämpande i flera månader skulle ge ett sånt här resultat trodde jag aldrig!! LYCKA!!!



 
En glad rödnyllad fläskfia som byter vattenflaskan mot....


 
.... bubbel!
 
Nu tar jag mig an veckans kommande lopp och tror att jag klarar det delmålet. Det som såg så mörkt ut för bara en vecka sedan är faktiskt rimligt nu.
 
Nu jäklar ska här springas!
 
 

måndag 22 april 2013

Vårfloder

Vilken underbar helg vi haft!
 
Den inleddes med tjejfest på fredagskvällen. Alla mina fina var samlade! Det är så härligt, att vi fortfarande umgås vi som känt varandra från fjärde och sjunde klass. Vi är inte gamla men har ändå känt varandra i 24 år, jag och min bästis! ♥ Vi är lika vad det gäller matlagning och vi har tur båda att vi är gifta med män som är proffsiga i köket. Så i fredags, på tjejfesten hemma hos min fina vän, så bjöds det på kycklinggryta a la maken och passionsfruktscheesecake a la mig (för efterrätter kan jag) . Så, gissa om det behövdes en löprunda i lördags? Varmt och skönt väder var det. På vägen till skogen forsade vattnet i alla små vattendrag.
 
Underbart!

 
Här brukar det strila, inte forsa....


 
Något som inte är lika underbart är ju detta. Vildsvinen har bökat sönder en halv fotbollsplan som ligger väldigt nära vårt hus. Det är inte trevligt att ha dem så nära faktiskt. Lite rädd är jag att jag ska stöta på dem när jag springer i skogen. Vad gör man då?

En lillskrutta som läser läxor i solen.
 
Eftersom även lördagskvällen bjöd på festligheter blev söndagen så där lugn som bara söndagar kan bli. Lunk är ordet.
 
En dansuppvisning för lilltrollet var vad vi orkade med. Eller i alla fall jag. Maken fick ju höra att golfbanan var öppen så han drog iväg till den. Kvar låg jag i solstolen med min bok... helt ok!
 
 
 

fredag 19 april 2013

Våren är här!

I veckan nu så gick jag äntligen in i fas 4 av min löpträning - äntligen! Då var det dags att springa milen för första gången, exkl uppvärming. Geggamojja i skogen men inte mycket snö och is. Helt underbart!

 
Detta är första vägen jag kommer in på när jag har kört min lilla runda uppvärmning. Jag älskar detta! Att ha en underbar skogsrunda framför sig, med underbar natur och färger. Tur jag har lurar i öronen med bra musik för här låter det "klaffs klaffs"... Gegga på baksidan av benen och hela vägen upp till rumpan - men vad gör det?


 
När jag kom fram till sjön, min älskade sjö, så är det inte mycket is kvar på den. Glittrande vatten och fåglar som simmar runt. Äntligen! Bara de betande kossorna kvar nu och så är det sommar sen. Det är så svårt att fånga på bild hur vackert något är men jag kan som sagt springa långt bara för att få se den. Då kanske ni förstår hur mycket jag älskar sjön, om jag kan springa dit varendaste dag den varma OCH kalla tiden på året.


 
Otroligt svårfångat på bild är även vårfloden, eller ja, bäcken kanske... Men ljudet av porlande vatten är helt underbart! Det har till och med börjat bli grönt i skogen runt omkring. Snart är vitsipporna här! I helgen ska jag ta mig en liten runda, det lär ju behövas efter alla festligheter jag ska på.
 
 


 

tisdag 16 april 2013

PT omgång 4

Som om jag inte visste det - stenhårt pass levererades när PT-träning nr 4 ägde rum! Gött! En riktigt genomkörare med löpuppvärmning på bandet först medan PTn plockade iordning vikterna. Japp, för här hade det önskats mer fria vikter eftersom det är så roligt! Jag kan knappast inte själv förstå att det har gått från att vara pest och pina på gymmet till att faktiskt kunna längta till det. För det är så det är nu, jag längtar ordentligt.

Så vi körde lite allt möjligt. Har nu fått lära mig vad en cablecross är - och den gillar jag! Vad mycket man kan göra i den! Och en sån där ställning som jag mest trodde att de hade på gymmet för att den skulle se lite maffig ut, den fick jag använda nu. En sån där maskin med skivstång i en ställning. Ser ju hur häftigt ut som helst ju. Och på med en massa vikter och köra hårt. En fin liten övning för utsida höfter fick jag också göra i gymet, den lämpar sig dock bättre för hemmaträning bestämde jag. Hade svårt att hålla mig för skratt när jag fick ett gummiband runt vristerna och fick klampa runt. I gymet. STORA steg. Där de andra stod och byggde sina muskler på stället. Japp, där fick jag klampa runt som en jätte i 2 minuter. Hej å hå.... Dagens underhållning - det var jag! Dock gav det mycket för sån träningsvärk i utsida höfter har jag aldrig haft förut. Så - hemmaträning it is! Kul att få med sig en massa nya övningar att köra. Nu har jag en massa olika i bagaget och kan variera träningen riktigt ordentligt vilket gör att det aldrig blir tråkigt!

Denna veckan är det också dags för att gå på sista fasen i löppasset. Hur ska jag orka är det enda jag tänker på... 1 mil.... och det är klafsigt i skogen nu också = skitjobbigt! Det är ändå otroligt skönt nu när man kan springa i bara en tröja och slippa lager på lager. I helgen skippade jag dubbarna också och det gick bra. Det var rätt mycket snö kvar bitvis där skogen är tät, men det hade nog inte hjälpt mig framåt med dubben tror jag. Snön är så "klafsig" på något sätt så man får ändå inget grepp. Det mesta av sträckan var ändå utan snö. Dock känns det lite för mycket i benen på asfalten för att jag ska vara nöjd så jag får nog lägga om min runda i skogen nu i veckan när det är 1 mil som gäller. Det går, bara fantasin sätter gränsen.... och jag själv på något sätt. Det känns som att det är ett 2 m högt hinder jag ska över. Något psykologskt över det hela... Jag menar, att gå eller cykla en mil går ju hur bra som helst. Det är bara det att jag tänker inte ge mig förrän jag klarar mitt måöl. Nu när värmen kom så känner jag att det närmar sig med stormsteg till den där dagen när jag ska klara det. Den tiden som är innan detta är den som finns och den som jag har att jobba på. Det är bara att "kötta på"!


 
Vårkänslor - stall, hästar och barn utan bylsiga tjocka ridjackor! Mitt lilla troll och favvohästen!

måndag 8 april 2013

Att älska att gymma

Nu är jag ingång med löpningen igen! Så skönt! Men det känns att jag var borta från den i drygt en vecka, det är fortfarande jobbigt och fast jag egentligen skulle gått in i en ny fas idag tror jag att det får skjutas på. Det är inte läge att börja springa 1 mil riktigt än. Men snart... Det känns i benen också att min långa runda innehåller mer asfalt än den gjorde tidigare. Får nog leta efter en ny runda i skogen så att jag slipper det. Men då är det så mycket snö och is istället. Aldrig är man nöjd... Nu får våren gärna komma och smälta bort all snö och is snabbt som attan! Det är ju så mycket lättare och roligare när man kan göra sina egna rundor i skogen, så man aldrig hinner tröttna på dem. Det känns att löpningen inte blir lika intensiv om jag vet att backen from hell kommer senare, då lixom vilar sig kroppen lite automatiskt. Så, våren komsi komsi! Tills den behagar göra det får mina älsklingar jobba hårt. Vilken tur att jag har dem! Hur har jag klarat mig innan är vad jag undrar...

 
Körde hela löppasset i mina nya löpardojjor i torsdags också, eftersom mina gamla verkligen inte lämpar sig för asfaltslöp. Dock är det så att det inte är så smart att ta dem med på 8 km första gången ute. Hej hej skavsår! Tackar de där uppe för skavsårsplåster!

 
Fredagen bjöd på lite AW också. Eller ja, ganska mycket AW och ganska mycket vin. Och väldigt många förlösande asgarv! Allt man behöver!
 
Man får dock ganska dåligt samvete när man druckit vin så i lördags fick jag ett ryck och körde långpass ute och drog sedan iväg till gymet för ett styrkepass. Jag kan knappast fatta det själv - jag har fått från att tycka gym suger fett (som min fina tonårings kulle sagt) till att älska det! Idag är det pass nr 4 med min PT och jag är laddad. Hon har fått mina önskemål om att vi ska köra med mer fria vikter så att jag kan ta med mig det till mitt gym sedan. Älska gym!


torsdag 4 april 2013

Ljuvliga påskhelg

Påskhelgen flöt förbi i ett svish! Men så underbart skönt att bara få vara i 4 hela dagar. Bästa! Påsken är en av mina favorithögtider på året eftersom den brukar innehålla några av de bästa sakerna i livet - träning, sol och godis! Och precis så blev det även denna påsk, även om värmen varit lite frånvarande. Mannen, som ju legat sjuk hela veckan innan, kom inte på benen förrän på påskafton tyvärrr. Så 80-årskalasandet hos min lilla mormor fick ställas in. Men det kan vi ta igen senare. Påskaftonen firar vi alltid med mannens bror med familj och så blev det även i år. Den inleddes mindre trevligt med hockey, som vårt lag förlorade. Men avslutades desto trevligare med isad melon! Jösses så gott! Svägerskan hade verkligen lyckats!

 
Det blev några rundor i skogen också. Där ligger snön kvar på nästan hela rundan men vad gör det när solen strålar från en klarblå himmel? Det är ganska bra träning också, att springa på is och ojämn snö. Vristerna behöver ingen extra träning kan jag lova! Kontrasterna är också härliga så här års -massor snö i skogen...
 
 
... och när man kommer hem sätter man sig barfota i det soliga hörnet i trädgården.

 
Sommaren kommer nog i år också. Det var nära att jag hämtade bikinin i helgen faktiskt.
 
Ryggen är inte riktigt bra än och det är ganska jobbigt att det ska vara så eländigt att man inte ens kan vara sjuk i drygt en vecka utan att det ska gå åt helskotta med den. Jag börjar fundera på om det inte är dags för en röntgen av den igen i alla fall. Det är ju ändå 9 år sedan jag gjorde det senast...