Sportlov och kidsen var hemma själva, jag tog mig iväg tidigt till jobbet. Vid 10.30 börjar jag må lite illa, men det gör man ju ibland. Vid 11 ringer Trollet och ber mig komma hem för att hon mår illa. Jag kastar ihop mina saker, tar med mig en påse (i fall att) och småspringer till bilen och kör hem. 10 minuter efter att jag kommit hem börjar det.... toan - sängen, toan - sängen. osv.... Fy! Sen börjar Trollet efter en stund också och då ringer jag hem min älskade man. Han kommer direkt! Älskade maken!
Ja, här avtar ju träningen lite kan man säga. Tre dagar som jag ligger fullkomligt däckad i sängen gör inte så mycket för flåset, om vi säger så... Men man håller ju vikten i alla fall, hungern efter mat finns inte riktigt där. Alltid något....
När det gått 4 dagar och jag inte varit utanför dörren så tvingar mannen med mig på en promenad. Herregudars vad gudomligt skönt med frisk luft och lite moves! Även om det kändes vingligt och det inte direkt var något personbästa på rundan. He he... Men i alla fall. Det gav mersmak och jag kom så smått igång igen.
Sedan hände det - jag köpte de revolutionerande löpardubben! VARFÖR jag har inte köpt dessa tidigare? Det var min lövely PT som tipsade mig om dessa. Jag sprang på is - glashal is! Och inte ett uns av halkning fanns det! Var jag sprang då? Jo, till gymet! För nu har det köpts gymkort också minsann! Jag sprang till gymet eftersom jag var sen... i vanlig ordning. Ja ja, det var ju bra - uppvärmningen klar lixom. Jag hade bokat tid med en tjej som skulle visa mig motsvarande maskiner som jag och PT:n gått igenom. Det var en av den mest framstående bimbon jag träffat, skulle det visa sig. Hon hade väldigt svårt att hitta motsvarande maskiner som jag behövde och jag fick förklara en del för henne om vilka övningar jag skulle göra, hon kunde inte läsa sig till det enligt mitt schema som PT:n skrivit. Oh my... Men - till slut hade vi, tillsammans, hittat allt vad jag behövde så jag kunde köra igång. Den här gången var det lite roligare faktiskt. Inte så endorfinerna sprutade direkt men ändå lite bättre känsla i kroppen när jag gick därifrån. Det gör ju nytta och det känns! Mina ryggproblem är aningen bättre redan, kanske för att jag hittat musklerna som behöver jobba. De som fått vila alldeles för många år på kontoret...
Inspirationen av löpardubben fanns ju kvar som en liten skön känsla i kroppen så jag planerade in ett löparpass i skogen. Gick hem tidigt från jobbet en av de här sköna soliga dagarna för att hinna köra ett pass innan det blev mörkt. När det blir mörkt kommer svinen fram i skogen... vildsvinen! Och de slipper jag gärna hälsa på faktiskt! Så jag gav mig ut och det gick ju hur bra som helst. Lite PW som uppvärmning och sedan jogga på. Så skönt! Vilken känsla!!! Så till slut kom jag fram till min älskade sjö som jag inte sett på flera månader. Nu var det ju is och snö men känslan av att se den igen går inte att beskriva - jag älskar den! Det är något som händer i mig när jag kommer till sjön. Jag kan bara stanna och andas - andas in ny energi! Det är mitt lilla andningshål och ställe för återhämtning.
Så nu har det blivit fler rundor hit upp i skogen. Och fler lär det ju bli! Det bästa är att inte så många med mig verkar ha upptäckt revolutionen löpardubb så jag är mestadels själv på rundan. Det är också otroligt skönt!
Konstaterar än en gång att jag är endorfin-knarkare av rang...
Endorfiner is da shit! <3
SvaraRadera