PT omgång 4

Som om jag inte visste det - stenhårt pass levererades när PT-träning nr 4 ägde rum! Gött! En riktigt genomkörare med löpuppvärmning på bandet först medan PTn plockade iordning vikterna. Japp, för här hade det önskats mer fria vikter eftersom det är så roligt! Jag kan knappast inte själv förstå att det har gått från att vara pest och pina på gymmet till att faktiskt kunna längta till det. För det är så det är nu, jag längtar ordentligt.

Så vi körde lite allt möjligt. Har nu fått lära mig vad en cablecross är - och den gillar jag! Vad mycket man kan göra i den! Och en sån där ställning som jag mest trodde att de hade på gymmet för att den skulle se lite maffig ut, den fick jag använda nu. En sån där maskin med skivstång i en ställning. Ser ju hur häftigt ut som helst ju. Och på med en massa vikter och köra hårt. En fin liten övning för utsida höfter fick jag också göra i gymet, den lämpar sig dock bättre för hemmaträning bestämde jag. Hade svårt att hålla mig för skratt när jag fick ett gummiband runt vristerna och fick klampa runt. I gymet. STORA steg. Där de andra stod och byggde sina muskler på stället. Japp, där fick jag klampa runt som en jätte i 2 minuter. Hej å hå.... Dagens underhållning - det var jag! Dock gav det mycket för sån träningsvärk i utsida höfter har jag aldrig haft förut. Så - hemmaträning it is! Kul att få med sig en massa nya övningar att köra. Nu har jag en massa olika i bagaget och kan variera träningen riktigt ordentligt vilket gör att det aldrig blir tråkigt!

Denna veckan är det också dags för att gå på sista fasen i löppasset. Hur ska jag orka är det enda jag tänker på... 1 mil.... och det är klafsigt i skogen nu också = skitjobbigt! Det är ändå otroligt skönt nu när man kan springa i bara en tröja och slippa lager på lager. I helgen skippade jag dubbarna också och det gick bra. Det var rätt mycket snö kvar bitvis där skogen är tät, men det hade nog inte hjälpt mig framåt med dubben tror jag. Snön är så "klafsig" på något sätt så man får ändå inget grepp. Det mesta av sträckan var ändå utan snö. Dock känns det lite för mycket i benen på asfalten för att jag ska vara nöjd så jag får nog lägga om min runda i skogen nu i veckan när det är 1 mil som gäller. Det går, bara fantasin sätter gränsen.... och jag själv på något sätt. Det känns som att det är ett 2 m högt hinder jag ska över. Något psykologskt över det hela... Jag menar, att gå eller cykla en mil går ju hur bra som helst. Det är bara det att jag tänker inte ge mig förrän jag klarar mitt måöl. Nu när värmen kom så känner jag att det närmar sig med stormsteg till den där dagen när jag ska klara det. Den tiden som är innan detta är den som finns och den som jag har att jobba på. Det är bara att "kötta på"!

 

Vårkänslor - stall, hästar och barn utan bylsiga tjocka ridjackor! Mitt lilla troll och favvohästen!